Nu kanske inte denna bild säger dig som läsare så mycket, men när jag hittade denna förpackning så blev jag direkt påmind om ett minne sen jag slutade 9:an...
Direkt efter skolavslutningen åkte jag och min familj iväg på en resa till Helsingfors.
Jag hade sparat ihop 2000kr som endast var avsedda till ett syfte... Fiskeprylar!!
Vi gjorde ett besök på den imponerande butiken Schröders fiske.
På väggen hade de en avbild på en gädda på runt 18kg som va svårt att släppa blicken ifrån...
Drömmarna svävar fort iväg när man ser en sån skapelse.
Mina 2000, va slut i princip när jag satte foten innanför dörren, men va gjorde det. I samma stund som jag klev ur butiken så var hela min resa gjord.
Med mig från den resan fick jag ett speciellt drag.
Det va ett litet skeddrag gjort av Juhla Räsänen. Det var helt i guld och hade en röd pärla i mitten, och såg mer ut som ett smycke där det låg inpackat i en fin ask...
På den tiden ägnade jag och mina vänner mycke tid åt regnbågsfiske.
Bågarna vi fick brukade ligga på ca 500g upp till ca 2kg, men den största vålnaden vi sett hade endast nosat på våra beten utan att hugga...
Det är svårt att sluta fiska när man har den bilden kvar på näthinnan.
Jag, Stefan och Lennie hade gjort upp att vi skulle åka ut och pröva bågarna kommande morgon.
Dagen därpå skiner vårsolen och fåglarna kvittrar.
När jag kommer fram ser jag att de redan är på plats, och de berättar att de redan fiskat en kvart och att "vålnaden" hade visat sig igen utan att ta som vanligt...
Jag öppnar min draglåga och tar fram min oöppnade förpackning från Finland , för att för första gången få testa mitt smycke.
På tredje kastet glider "vålnaden" fram under båten som vi kastar från och nosar bara lite försiktigt på det främmande skeddraget...
I nästa kast tar det endast ett par sekunder innan det smäller till i mitt spö så jag nästan tappar fotfästet, "vålnaden" har låtits luras av mitt nya bete...
Mina vänner och jag är lika häpna, och alla hör hur min aburulle skriker när linan sprutar ut från spolen.
Efter ca 15minuters kamp får vi in fisken till kajen bredvid den fastgjorda båten.
Vi upptäcker att håven vi har med oss är i smurfstorlek jämfört med regnbågens storlek, så jag skriker på mina vänner att landa den för hand....
Varken Stefan eller Lennie vågar ta i fisken så jag börjar desperat och orutinerat att pröva lyfta fisken rakt upp endast i linan som snart går av på grund av fiskens tyngd...
Den blir liggandes kvar på några stenar intill kajen, så jag hoppar snabbt ner och försöker få in handen under gällocket, men kan uppgivet se hur den stora bågen ålar sig ner och dyker ner i djupet igen...
Detta är något som rotat sig djupt i mitt minne, och som jag blev påmind om när jag hittade lite av förpackningen till "det gamla smycket"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar