Dimman på morgonen påminner om vad som är på gång, och suget börjar komma tillbaka.
Nu saknar man bara lite mer färg i naturen så borde fisket vara på G igen.
Peter ringde en dag och tyckte att det var dags att blöta kölen, och jag var inte sen att tacka ja.
Han hade studerat ut ett litet vatten som enligt källor skulle hålla bra med gädda, och det gick historier om avdragna tafsar och stora fenor...
Såna historier hittar man på många ställen, men det som var mest intressant var att det nästan inte bedrivs något fiske i sjön på grund av otillgängligheten.
Alltid roligt att kanske vara den första som får chocka gäddorna med något de aldrig sett tidigare.
Det skulle sedan visa sig att sjön får vänta då även vi fick se oss besegrade av otillgängligheten, åtminstone med min båt... Vi fick istället ge upp och köra till ett annat ställe.
Peter stod för dagens enda gädda, under en trög dag.
Nu längtar jag efter gula och röda löv, och djupa spö gung...
Ny sjö, nya möjligheter...
Eller inte =) Vi insåg att det var på gränsen till dumdristigt.
Båten hade kommit i, men aldrig upp ur gjyttjan...
Kaffe på en annan sjö under dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar