Han berättade att han läst mitt blogginlägg "Julhälsning" och att han kände igen Wolfcreekbetet som jag hade fiskat upp.
Beskrivningen av platsen jag hade hittat det på stämde på pricken så det var ingen tvekan om att det var hans. Nu återfår det sin rättmätige ägare igen i trakterna runt Stockholm:-).
Ett infiskat bete är ovärderligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar